För senaste Uppsnappat: Tryck på F5 för att uppdatera sidan.
Uppsnappat
Här finner ni korta notiser om vad som har hänt i vår omvärld,
ofta med högst personliga kommentarer. Det handlar om akvaristik,
fiskar, kanske en del reptiler och annat som kanske kan vara intressant för
naturintresserade.
Mycket av nedanstående kommer från den alldeles förträffliga
nyhetstjänsten Planet
Ark, som distribuerar Reuters miljönyheter till din alldeles
egna e-mail postlåda varje vardag.
Chris Wilson vid Alaska Fisheries Science Center i Seattle mäter upp den gamla fisken.
Foto: AP
En 1,1 meter lång och 27 kilo tung kungsfisk drogs upp ur havet förra månaden utanför Alaska i USA.
Enligt forskare är fisken mellan 90 och 115 år gammal.
Fisken drogs upp av den kommersiella fiskebåten Kodak Enterprise som trålade på 640 meters djup i Berings hav utanför Alaska.
Båten drog upp runt 75 ton lyrtorsk och 10 stycken ”shortraker rockfish”, en fiskart av släktet kungsfisk.
En av de oranga fiskarna var 1,1 meter lång.
Forskare fotograferade fisken, som har artnamnet Sebastes borealis, och tog ut ett ben ur dess öra.
Öronbenet har något som liknar årsringar hos träd – och på så sätt kan forskarna uppskatta fiskens ålder till mellan 90 och 115 år.
Enligt Paul Spencer vid forskningscentret ligger det nära den övre gränsen för hur gammal en rockfish kan bli – men enligt vissa uppskattningar kan fisken bli upp till 157 år gammal.
Forskarna tog prover på fisken och analyserade organen.
– Magen var stor. Äggstockarna var fulla av embryon som höll på att utvecklas, säger Paul Spencer till AP.
Enligt forskarna har en ännu längre rockfish hittats tidigare – 1,19 meter lång var den, skriver AP.
"Granddad", är en Barramunda eller en australisk lungfisk som skickades 1933 från Sidney Akvarium till
Shedd Akvarium i Chicago.
Dess ålder uppskattades då till omkring 10 år.
Idag är det äldsta kända och det mest berömda exemplaret av Neoceratodus forsteri.
Foto
Shedd Aquarium.
Vi har tidigare skrivit en del om den australiska lungfisken och
hur illa det stod till för den.
Nu har det äntligen visat sig att framtiden ser betydligt ljusare ut.
Dammen vid Traveston Crossing vid Mary River har lagts på is. Delstaten har dragit tillbaks sin ansökan,
och kommer att göra en större inventering av behovet av skydd för lungfisken och annan Mary-fauna.
Så, ett stort tack till er alla som tog tid att skriva på uppropet mot dammutbyggnaden.
Det och annat som satte strålkastarna på dammbygget gjorde verkligen skillnad.
Leptotyphlops carlae är namnet på världens minsta orm.
Den nybeskrivna arten är tio centimeter lång (eller kanske snarare kort) och tunn som en spagetti.
Man antar att huvudfödan är termiter. Den är funnen på en ö i karibien, nämligen Barbados.
Inte så mycket är känt om den ännu, men honorna lägger bara ett enda ägg. Men det blir en "jättebaby".
Ungens längd vid kläckningen är ungeför hälften av de vuxnas.
Att jämföras med normal baby-längd för ormar som är c:a en tiondel av de vuxnas.
Skälet till att lägga bara ett ägg är att ungen skall vara så stor som möjligt när den kläcks.
Ännu mindre ormar skulle få svårt att finna föda.
Hos en del djur har cancerframkallande gener inte försvunnit genom naturligt urval.
Det är naturligtvis ganska förunderligt, och man kan ju undra varför.
För svärdbäraren Xiphophorus cortezi så ger denna cancerframkallande gen även mörk täckning på hanarnas stjärtfenor,
och honor faller pladask för just detta.
Foto: K. de Queiroz
Nu är det till och med så att hanar som har fått cancer får större mörka fält.
Detta gör honorna ännu mer knäsvaga (eller vad man nu blir om man är fisk…).
Det betyder att cancersjuka hanar har större chans att få till det under sina sista månader i livet
och därmed får fler ungar.
Att man kan ha akvariefisk hemma utan att man nödvändigtvis behöver ett akvarium med vatten är ju välkänt.
Fast nackdelen då är att de oftast är döda, ligger i en burk, och väntar på att förtäras.
Jag ryser fortfarande över den ’pickled gourami’ som jag publikt satte i mig på en storauktion för länge sedan.
Absolut vedervärdig smak, och den picklades släktingar hemma i mina akvarier pratade inte med mig på flera veckor.
Nåja, det brottet borde vara preskriberat för länge sedan
(men det är bara den knorrande guramin som har konverserat med mig sedan denna incident).
Men nu verkar det som man kan utöva denna lite udda hobby (alltså att ha fisk utan vatten hemma,
vi kan väl lämna akvariefiskätandet) mer seriöst. Rivulus marmoratus, som den här artikeln handlar om,
är en i alla avseenden intressant fisk.
Firren föds antingen som hane eller som hermafrodit!
En stor andel av hermafroditerna omvandlas efter några år till hannar.
Snacka om att inte bejaka sin kvinnliga sida!
Rivulus marmoratus är det enda kända, naturligt förekommande, självbefruktande ryggradsdjurs-hermafroditen.
När de inte förökar sig själva så har de mer konventionell sex, om man nu kan kalla hane+hermafrodit konventionell…?
Men nu är det inte deras sexliv som den här artikeln egentligen handlar om.
Den ska handla om vatten, eller snarare bristen på detta.
Firren ifråga lever i små vattensamlingar, och dessa torkar ibland ut.
Då kan man som årstidsfiskarna lägga sig ned och dö, efter att ha sett till att ens ägg finns i lämplig torvklump.
Eller så gör man som lungfiskarna och går i ide, nedgrävda i ett hål. Det tredje alternativet har varit att som klätterfiskar krypa iväg till en närliggande pöl.
Men så icke denna fisk!
Utbredning Rivulus marmoratus
När Scott Taylor, en forskare från Florida, var och spatserade i Belize,
så upptäckte han en hel drös med alldeles väldigt levande och aktiva firrar som rasade ut ur en stock som han välte på.
Inte så konstigt kanske du tänker, men problemet var att stocken låg på torra land.
Efterföljande laboratorietester har visat att Rivulus marmoratus kan leva en så där två månader ovan vatten,
och att den under denna tid inte går i ide, utan fortfarande har en någorlunda normal metabolism.
Bisarrt sexliv och lika bisarrt habitat. Vad mer kan man begära?
Hmm, tja, man kan ju börja spekulera; vad gör de allihop, instängda i en stock, i två månader….?
Mina egna försök att hitta abborre i svampskogen har tyvärr hittills inte varit speciellt lyckade. Men skam den som ger sig.
Tjejbaciller var ju något man blev rädd för i lågstadiet. Men sedan av någon anledning inte tyckte så himla illa om
när man blev lite äldre. Tyvärr är de farliga för våra firrar.
Nåja, baciller och baciller, men kvinnligt könshormon från bland annat p-piller är inte alltid så nyttigt.
Speciellt inte då de går rakt igenom reningsverk och hamnar i vattendrag.
I en stor undersökning i Storbritannien fann man att var tredje hanfisk visade vissa kvinnliga karakteristika.
Det är inte så bra om man vill föröka sig, men är väl bra ur ett jämställdhetsperspektiv.
Vad skulle Margareta Winbergh säga om det?
Ibland springer man på något
helt av en slump. I jobbet letade jag Stockholms Läns miljömål på
länets websidor, och var inne på en sida med rapporter, där bland
annat målen finns.
Jo, 2006 gjordes en inventering av kärlväxter, kransalger och mossor i tio sjöar i Stockholms län.
Mycket intressant läsning.
Om ni trodde att sjöarna runt Stockholm är artfattiga får ni tänka om, i de tio sjöarna hittade
man totalt 49 arter och två hybrider. Man hittade nio mossor, tre kransalger,
två kolonibildande cyanobakterier, 5 arter kortskottväxter, 23 arter
långskottsväxter (plus två hybrider), 5 flytbladsväxter, 2 flytande
växter.
I den artrikaste sjön fann
man 19 arter och i den artfattigaste endast två.
Som akvarist känner man igen bland annat vattenpest (kolla bakom rudan på bilden nedan) och hornsärv (till höger).
Men även olika bläddror (Utricularia),
näckrosor, andmat och pilblad (Sagittaria sagittifolia) är bekanta.
Säkerligen kan många växter fungera bra i akvarium, och då speciellt sådana med lokala arter.
Jag rekommenderar starkt en genomläsning av rapporten, lite plaskande i sjöar, och kanske ett
Sverige-akvarium i förlängningen.
Guldfisken, rudasläktingen, lagrar glykogen i hjärnan för att klara syrebrist på vintern.
Nu kommer en finsk rapport som visar att karpfisken ruda, som är nära släkt med släkt med guldfiskar,
samlar på sig glykogen i hjärnan för att klara syrebrist i grunda sjöar på vintern.
Glykogen är en sockermolekyl som för oss är en energibank, och vår upplagring av glykogen ligger primärt i levern.
För rudan behövs glykogen i hjärnan i stora mängder för att att säkra andningen och överlevnaden i en dypöl under isen.
Själva inlagringen styrs inte av sjunkande syre i vattnet utan av temperatursänkningen, något som överraskade forskarna.
Karpfiskar är ju fenomenala på att snålandas när det inte finns nåt syre i vattnet
- tidigare i sommar visade man att karpar har mer och fler syrehållande proteiner, myoglobiner,
i muskulaturen än andra organismer.
Jag har en intressant nyhetsservice från EU:s miljödirektorat, nämligen Science for Environment Policy.
Det handlar om miljönyheter från Europa, eller med bäring på Europa och den miljöpolitik som förs här.
Senaste nyhetsbrevet fanns en intressant artikel om ett mångårigt experiment med syntetiskt östrogen,
alltså kvinnligt könshormon som finns i p-piller.
Problemet i verkliga livet är att östrogen tar sig igenom kroppen på de som äter p-piller, och sedan även tar sig förbi
reningsverken, och slinker ut i sjöar och vattendrag.
Vad händer då med fiskar som utsätts för dessa för all del små halter.
Ett forskarlag i Kanada har undersökt saken. De tog en lämplig sjö och kollade fiskfaunan i några år, för att få en referens.
Sedan tillsatte de syntetiskt östrogen, i mängder som skulle efterlikna de förhållanden som ett vattenreningsverk ger
upphov till.
Man undersökte fisken fathead minnow (Pimephales promelas) för att se vad som hände i och med dem.
Denna firre har kort livscykel, en så där två år, den är vanlig i Nordamerika, och den används i liknande experiment i
laboratorier. Alltså en bra kandidat att undersöka.
Så vad hände då?
Jo, hanarna fick förminskade testiklar efter första året, och till och med äggproduktion efter en tid.
Honornas äggstockar började utvecklas senare.
Detta fick till följd att populationen kollapsade!
Slutsatserna som dras är att konstanta låga nivåer av östrogen kan feminisera hanar,
och detta kan leda till populationskollaps, speciellt för kortlivade arter.
Och vad är då den akvaristiska kopplingen?
Tja, kissa inte i dina akvarier om du äter p-piller. Du kanske inte ska göra det annars heller, förresten.
Den som är nyfiken kan hitta den vetenskapliga rapporten
här.
Nu var det en tid sedan jag skrev något till Uppsnappat, så det börjar kännas att det är tid för några rader.
När jag satt och kollade min dagliga dos av miljönyheter på Planet Ark, så såg jag först en, och sedan flera,
nyheter som hade åtminstone en koppling till fiskar eller vatten.
Så här kommer en kort sammanfattning av en dags fisknyheter från denna suveräna site.
Irrawaddy delfiner
Irrawaddydelfinen, Orcaella brevirostris, kommer kanske inte säga ’So long, and thanks for all the fish’ än på ett tag.
Vid en inventering av beståndet har man funnit fler delfiner än väntat i Chilika lagunen i östra Indien.
Nu är det i och för sig bara 135 djur man har hittat där, men det är bättre än väntat.
Nu är allt inte ljust, eftersom lagunpopulationer på andra ställen faller.
I Chilika-lagunen har man tack och lov kommit på att delfinerna är en rejäl turistmagnet,
så det ger väl populationen en chans.
Hej då till medelhavstonfisk
WWF kontaterar att beståndet av blåfenad tonfisk i Medelhavet riskerar kollaps om man inte drar ned på fångsterna rejält.
Det vill inte ICCAT, International Commission for the Conservation of Atlantic Tuna, göra, utan de ser sig mer som
en garant för att de som fiskar tonfisk inte ska bli utan fångst. Så de kör helt sonika över sina egna experter,
och fortsätter fånga som om ingenting hänt.
Till råga på allt så anser Turkiet och Libyen att experternas råd bara är trams, så man har bestämt sig för att fånga
mer än sina kvoter. Lägg därtill det rejäla svartfisket. Det ser inte ljust ut för den blåfenade tonfisken…
Kasta inte min döda kompis
Ni känner väl till det här med bifångster?
Det stora fiskefartyget åker ut för att fiska torsk. Istället för bara tillåten torsk i näten får det även en massa annat.
Andra arter, kanske för små fiskar etc. I den byråkratiska mardröm som fiskebyråkratin har utvecklats till så kastar man
helt sonika denna fisk överbord. Död…
Enligt EU:s egen statistik så kastas 1,3 miljoner ton, eller 13% av all fångad fisk, överbord i Nordsjön varje år.
Smaka på siffran. 1 300 000 ton. 1 300 000 000 kg.
Nu finns ett förslag att all fisk skall landas, vilket gör det dyrt att fånga mycket bifångst, eftersom det inte är
lika lönsamt att fylla lastrummet med, och sortera, mindre värd fisk. Vilket ger incitament för fiskarna (de som fiskar fisk alltså) att vara mer selektiva när de fiskar
Det finns kanske hopp.
Men att känna att något helt naturligt är en förbättring säger väl en hel del om hur verkligheten förhåller sig.
Amerikanska Environmental Defense har undersökt hur man kan effektivisera fisket samtidigt som man minskar miljöbelastningen.
Deras recept är att ge varje fiskeriverksamhet en kvot vad de får ta upp, och alla berörda fiskare skulle få en andel
av kvoten, något som tydligen inte sker i USA idag.
Detta skulle ge större effektivitet och mindre bifångster och annat elände.
För att göra en lång historia lika lång så får ni nog kolla artikeln genom att klicka på länken i rubriken.
Tullen på Melbournes flygplats blev lite misstänksamma när det kom skvalpande ljud från en kvinna som kom med flyget
från Singapore. Damen ifråga hade 51 levande tropiska fiskar i påsar undangömda under kläderna.
Australiensarna är ned rätta ganska nervösa över att få in främmande organismer, eftersom det mesta verkar trivas i landet,
med förödande resultat.
Akvariefiskar är inte alls tillåtna i samma grad som de är här, eftersom de lätt skulle kunna sprida sig och
ödelägga lokala habitat.
Läser ett gammalt nummer, närmare bestämt nummer 22, av den utmärkta tidskriften f-FAKTA från Fiskeriverket.
Du kan hitta den på Fiskeriverkets hemsida.
Nåväl, den handlar om ovanliga fiskarter i Sverige. Visste du att det 52 sötlevande, och 102 havslevande svenska fiskarter.
Om man roar sig att lista alla firrar som har påträffats i våra vatten så hittar man betydligt fler,
och många som väl inte är så där helt kända för den breda allmänheten.
Det är arter som är havslevande och tillfälligt besökande, tillfälliga fynd och arter som har inplanterats.
Summerar man alla firrarna så når man det imponerande talet 262 stycken. Alla finns listade i bladet.
Man får nog bli fiskskådare…
Ovanligare arter, som åtminstone jag inte kände till tidigare, är bland annat fengömmare (Pterycombus brama).
tvåfläckig dubbelsugare (Diplecogaster bimaculata) (Vem hittar på dessa svenska namn?!
Han eller hon måste få sig några goda skratt ibland. Dubbelsugare…. Vilken fantasi!)
Tja, det är bara att ladda ner listan och börja bocka av. Vem kommer först till 100 observerade fiskar i svenska vatten?
Kan fågelskådarna, kan väl vi.
Eutrofiering, eller övergödning, betyder att växternas primärproduktion ökar som en följd av att tillgången
på näringsämnen har ökat. Näringsämnen når naturen bl.a. med avloppsvatten, gödsel från åkrar och nedfall från luften.
Eutrofiering såväl på torra landet som i vattnen
I landekosystem kommer eutrofieringen till uttryck bl.a. i att skogarnas tillväxt ökar. I synnerhet kvävenedfallet och
den ökade koldioxidhalten i atmosfären sätter fart på skogarnas tillväxt.
I hav, sjöar och vattendrag yttrar sig eutrofieringen i att vattnet blir grumligare, vilket beror på att planktonalgernas
tillväxt ökat. Därtill breder vattenvegetationen ut sig, och trådalgerna i strandvattnen förökar sig till övermått.
Övergödning av vattenekosystem kan också leda till uppkomsten av algblomningar, dvs. massförekomster av planktonalger,
samt syrebrist under vintern och förändringar i fiskfaunan.
Eutrof natur inget problem i och för sig
Det förekommer på naturlig väg både eutrofa (näringsrika) och karga växtplatser, och en förändring från ett kargare
till ett mera eutroft tillstånd kan ske helt utan att människan är inblandad.
Eutrofiering kan också resultera i ökad biologisk mångfald, åtminstone lokalt.
Många artrika fågelsjöar har uppkommit just genom eutrofiering. Om eutrofieringen emellertid är storskalig,
krymper den biologiska mångfalden med största sannolikt, för de karga platserna och arterna i dem minskar i antal.
Eutrofiering – ett problem för människan
Det är framför allt eutrofieringen av vattnen som upplevs som ett problem. Då ett vattenekosystem blir eutrofare ökar
förekomsten av flera oönskade livsformer, t.ex. strandvegetationen, små karpfiskar eller giftiga blågrönalger.
När det gäller torra landet önskar sig mången att produktionen ska öka: ju bättre grödorna och träden växer,
desto bättre. På landbacken undgår man också många olägeneheter som är förknippade med eutrofieringen, t.ex. syrebrist.
Svårt att bekämpa eutrofiering
Det är svårt att få bukt på en eutrofieringsprocess när den väl har kommit i gång. Näringsämnen ackumuleras under årens
lopp i bottensedimentet eller jordmånen. Även om belastningen upphör kan eutrofieringen fortskrida, eftersom de småningom
upplagrade näringsämnena kan lösa sig i vattnet igen och stå till växternas förfogande.
Man kan i viss mån påskynda återställningen av en eutrofierad sjö genom att avlägsna näringsämnen ur den med
hjälp av slåtter och fiske. Man kan också muddra eller täcka bottensedimentet. På vintern kan man installera en
syrsättingsapparat i sjön för att förbättra syreförhållandena i bottnen. Allt för att hejda att näringsämnen frigörs
i vattnet.
Här i Sverige har vi en hel massa fiskar som man faktiskt kan ha i akvarium.
Själv har jag provat på spigg och gädda. Några fiskar som man väl inte ska ha, om inte annat för att de
ligger lite risigt till, är de som följer. De här firrarna är de svenska fiskar som är rödlistade,
det vill säga deras existens misstänks på något sätt vara hotad.
Akut hotade:
Sillhaj/håbrand (Lamna nasus) – en stor rackare på upp till 3,7 meter och 250 kg. Finns i Skagerack och norra Kattegatt.
Riktat fiske mot den är inte bra, eftersom den har lång generationslängd, 14 år! Inget för akvariet av flera skäl alltså.
Slätrocka (Dipturus batis). En liten rackare på en så där 100 kg. Utbredning som ovan.
Anses vara utrotad i stora delar av sitt forna utbredningsområde, och är känslig för bottentrålning,
då även nykläckta yngel följer med upp. Lång generationslängd.
Ål (Anguilla anguilla) Tja, den har jag skrivit om förut, det är bara att titta på tidigare artiklar.
Storskallesik (Coregonus peled) Mer akvarievänlig storlek på en så där 150 g och 27 cm. Planktonfiltrerare.
Endast i Vindelälvens avrinningsområde. Ökad näringskonkurrens och hybridisering är hoten. Fisken ni inte visste fanns.
Vårsiklöja (Coregonus trybomi) Sällan över 20 cm. I Sverige finns den troligen endast i sjön Fegern.
Hot är utplanterad gös (smart…) och eutrofiering.
Mal (Silurus glanis) Den största som har fångats i Sverige var 3,6 m och vägde 180 kg.
Finns i Emåns nedre lopp och i sjöarna Båven och Möckeln. Aquaria har också några ex om ni vill se den ’in the flesh’.
Malen lider brist på lämpliga opåverkade flodmiljöer.
Starkt hotade:
Havsnejonöga (Petromyzon marinus) Över 1 meter och 2,5 kg. En fascinerande fisk, som jag rekommenderar lite pluggande av.
Då upptäcker man att den är vare sig en benfisk eller broskfisk utan en
rundmun!
De lever i havet som vuxna, förökar sig i sötvatten och larverna lever nedgrävda i många år.
Finns på väst- och sydkusten, och sällsynt upp till Gotland. Den mår inte bra av vattenreglering och utbyggnad av
vattenkraft.
Pigghaj (Squalus acanthias) Upp till 1,6 m och 9 kg. vår vanligaste hajart, men hårt fiske har fått den att minska kraftigt.
Lång generationslängd.
Brugd (Cetorhinus maximus) Latinska namnet ger väl en indikation på att den här inte passar i akvariet i
vardagsrummet… 10 meter och 4 ton, den är därmed världens näst största fisk. Den är en kosmopolit,
och mycket ovanlig i svenska vatten. Hotas av fiske, och har lång generationslängd.
Torsk (Gadus morhua) Tja, den är torsk… Se tidigare artikel.
Hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus) Den största av flundrorna kan bli 3,5 meter lång och väga uppåt 325 kg.
Hotas av fiske och har lång generationslängd.
Lyrtorsk, Bleka (Pollachius pollachius) 1,3 meter och 18 kg. Västkusten ned till västra Östersjön.
Fiske tar kål på den…
Gullspångslax (Salmo salar) 1 m och 18 kg. En av Vänerns två ursprungliga laxstammar.
Kvarvarande lek- och uppväxtområden är begränsade, och endast ett hundratal djur leker per säsong.
Storröding, sydsvenska beståndet (Salvelinus umbla) 1 m och över 12 kg. Ursprungliga populationer finns endast
kvar i 15 sjöar, medan åtminstone 37 bestånd har försvunnit på 1900-talet. Orsaken är försurning,
näringskonkurrens och predation från introducerade fiskar, överfiskning och eutrofiering.
Sårbara:
Gråhaj (Galeorhinus galeus) 2 m och 45 kg. Sällsynt i svenska vatten, och hotas av överfiskning.
Blåkäxa (Etmopterus spinax) 60 cm och 0,8 kg. Den här lilla hajen lever i de djupa delarna av Skagerak och
Kattegatt och fångas som bifångst vid bottentrålning. Inte så bra om man förökar sig långsamt.
Knaggrocka (Raja clavata) 1,2 m och 18kg. Förut relativt vanlig, och överfiskades.
Havsmus (Chimaera monstrosa) 1,5 m och 2,5 kg. Lever i de djupa delarna av Skagerak och Kattegatt och fångas
som bifångst vid bottentrålning. Vilket antagligen är det som gjort att den går tillbaka.
Skoläst (Coryphaenoides rupestris) 1.1 m och 1,7 kg. Även här är artens öde att bli en bifångst vid bottentrålning.
Vilket jäkla öde!
Långa (Molva molva) 2m och 45 kg. Finns på Västkkusten ner till Öresund. Troligen överfiskning som är boven.
Asp (Aspius aspius) Över 1 m och 10 kg. Tillbakagång troligen pga av vattenreglering och fiske.
Försvunnen
Stör (Acipenser oxyrhyncus/sturio) 5-6 m och 1 ton. Vi säger hej då till stören. Oklart vilken sort det var som fanns
i Östersjön, men borta är den sedan 100 år. Man får väl hoppas att de som åt den sista kaviaren verkligen tyckte den
var värd priset…
Missgynnade
Nä, nu börjar det hela bli så deprimerande, och artikeln så lång, så jag radar bara upp de fiskar som ’bara’ är
lite illa ute…
Här hamnar några arter vi inte vet tillräckligt mycket om för att kunna veta om de ligger risigt till eller inte.
Ibland är de överlag väldigt ovanliga i svenska vatten, i andra fall så är de väl helt enkelt kommersiellt
helt ointressanta - tur för dem i så fall.
Känner ni inte igen rubriken, så är det dags att läsa Liftarens Guide till Galaxen, helst på engelska då, och vilken av böckerna i den långa triologin visar sig naturligt.
/Joakim Ström
Källa: Fiskeverkets
utmärkta publikation f-Fakta.
Mer information om fiskarna kan ni hitta i
Fishbase
eller på svenska i
Fiskbasen.
Torsken är inte bara viktig utan oerhört viktig för Östersjöns ekosystem. Just nu bedrivs ett överfiske av Östersjöns viktigaste rovfisk.
Det får förödande konsekvenser för hela Östersjön. Sambandet ser i stora drag ut så här:
Torskens huvudsakliga föda är skarpsill. Med mindre torsk så får vi en kraftig ökning av antalet skarpsill.
Denna sill äter djurplankton. Med massvis med skarpsill blir det brist på djurplankton.
Det medför att vi nu får färre och mindre (=svältfödda) skarpsillar.
Sillgrisslan borde heta Skarpsillgrissla eftersom den lever huvudsakligen på skarpsill.
Hur som helst är den enklare för oss att observera. Magrare skarpsill ger magrare sillgrissleungar.
I de havsvikar där det finns magra sillgrissleungar finns det nästan ingen aborre och gädda.
Jo, just det. Deras yngel är beroende av tillgången på djurplankton!
Men om det inte blir torsk och djurplankton av all den övergödning man hör så mycket om vad blir det då?
Har du hört talas om att algblomningen varit rekordstor på senare år?
Näringen tas om hand av växtplankton som nu kan öka rejält. Vi får även standnära algbeväxning som dessutom gynnas av att
det nu finns färre djur och fisk som kan beta dessa.
Det är alltså än mer angeläget än många först trodde att minska Östersjöns överfiske av torsk.
Jag har tidigare skrivit om ål och torsk, och att de är i farozonen.
Nu har de, tillsammans med bland annat lyrtorsk, kolja, långa och piggvar, förts upp på Artdatabankens rödlista.
Det betyder att de är mer eller mindre utrotningshotade. Orsaken till de minskande bestånden anses främst vara överfiskning i kombination med övergödning och andra gifter.
Inte nog med överfiskning, övergödning och gifter. Bygget av Öresundsbron har medfört betydande påverkan på Östersjöns ålinvandring och torskreproduktion. Det skriver Fiskeriverket till Miljödomstolen, baserat på tolv års undersökningar av Öresundsbrons effekter på fisk och fiske.
De kräver att det här skall kompenseras med utsättning av importerade ålyngel, och en årlig avgift på 1 miljon kronor för all framtid, som skall användas för fiskevårdande åtgärder.
Inte bara våra egna forskare ser problemen. ICES (International Council for the Exploration of the Sea) säger åt EU att stoppa fisket av ål, vars bestånd är rekordlågt. I princip behövs nolluttag framöver. Även Östersjötorsken ligger dåligt till konstaterar man. Den fångas icke uthålligt, vilket vi egentligen redan visste.
Nu har vi bara att hoppas på att Kommissionen tar åt sig och verkligen begränsar fisket. Fan trot.
Den australiska lungfisken, Neoceratodus forsteri, är en helt unik firre.
Den är en så kallad levande fossil, den har i princip levat oförändrad sedan dinosauriernas tid.
Av alla levande fiskgrupper så är lungfiskarna de som är närmast släkt med de landlevande ryggradsdjuren.
Och av de tre grupperna lungfisk (från Sydamerika, Afrika och Australien) så är den australiska den som mest
liknar de de uråldriga fiskarna.
Den är alltså väldigt intressant för evolutionsbiloger och andra vetenskapsmän som studerar landdjurens ursprung.
Det låter ju intressant, så vad är problemet…?
Fisken ifråga lever bara naturligt i två lokaliteter, Mary och Burnett Rivers. De behöver grunda, tätbevuxna och
långsamt flytande vattendrag. Sådana förstör man effektivt om man bygger jättelika dammar…
En sådan har man precis byggt i Burnett River, och det är illa.
Vilken tur då att man inte har byggt någon i Mary River. Eller…. Just det!
Myndigheterna i Queensland har precis (5 juli 2006), och överraskande, tagit beslut om att bygga en jättedamm i Mary River.
Naturligtvis ett vist och oerhört väl genomtänkt beslut… om man inte bryr sig om fiskfaunan (inte bara lungfisken är hotad).
Nu finns det möjlighet att påverka. Den federala miljöministern kan upphäva beslutet.
Förutsatt att någon påverkar honom/henne. Och det kan du göra, genom att skriva på ett upprop om detta.
Gå in på
The Petition Site
, se efter om det är något du kan ställa dig bakom, och skriv under. Själv är jag nummer 4707.
Ett forskningsprojekt visar att syrehalten i vatten kan påverka könsfördelningen hos zebrafisk.
Zebrafisken är ju en populär firre att göra försök med. Nu senast har man i City University of Hong Kong studerat hur syrehalten påverkar könsutvecklingen hos embryon och ungfiskar.
Man använde drygt 10 000 embryon från zebrafisk, och lät hälften växa upp i vanligt vatten, och hälften i syrefattigt vatten.
I det normala vattnet blev 61 procent av fiskarna hanar, medan hela 75 procent blev hanar i det syrefattiga vattnet.
Tidigt under utvecklingen har zebrafiskembryona könsorgan som ser ut som äggstockar. Könsutvecklingen startar först
ungefär efter 23-25 dagar, och då utvecklas äggstockar eller testiklar. Efter cirka 42 dagar är utvecklingen klar.
När embryona utsätts för syrebrist så hämmas de fyra gener som reglerar könshormon.
Generna kontrollerar enzymet aromatas, som konverterar manliga könshormonet testosteron till det
kvinnliga hormonet estradiol. När generna hämmas minskas produktionen av av aromatas, och detta gör att det manliga könshormonet testosteron ackumuleras.
Det gör att fisken utvecklas till en hane. Anledningen till att detta sker är att alla inte livsnödvändiga funktioner går på sparlåga när fisken stressas, vilket den gör vid låga syrehalter.
Den som är sugen på mer information kan läsa vidare i majnumret 2006 av tidskriften Environmental Science & Technology.
Senaste numret av Fiskeriverkets nyhetsblad F-Fakta innehåller en massa intressant information om röding.
Tja, det är väl ingen direkt akvariefisk, men nog så intressant, och god!
Visste ni att röding odlas på cirka 40 platser i Sverige, att det kommersiellt fångades cirka 300 ton röding per år på 50-talet, och att fångsten 2004 var endast 12 ton!
Vet ni till exempel vad en splake är? Eller en Kröding?
Inte?
Då är det nog läge att tanka ner sagda skrift, som ni hittar
här.
I det här bladet har jag tidigare skrivit en del om hur ormhuvudfiskar, Channa, ställer till det på sina håll.
I USA har man fått in dem i två dammar/sjöar, vilket resulterade i att man torrlagde en sjö, och förgiftade en annan.
Allt för att utrota firrarna i fråga. Med tanke på att de kan bli stora, är glupska, och inte alls hör till den lokala faunan, så var nog besluten de rätta.
Men nu har man hittat en ormhuvudfisk i ett vatten som nog blir lite svårt att torrlägga (även om man i många år har jobbat bra på att förgifta det).
I en hamn nära Chicago fann en fiskare en något ovanlig fångst i sina nät, nämligen en halvmeterlång ormhuvudfisk.
Firren åkte i frysen, och fiskaren började höra sig för. Forskare från Illinois Department of Natural Resources insåg snabbt att det här var en ny resurs, och en resurs de inte ville ha i Lake Michigan och resten av de Stora Sjöarna.
Man hoppas nu innerligt att det här bara är en enskild fisk.
Men för att vara på den säkra(re) sidan så skall man ta och el-shocka fisk i och runt sagda hamn.
Mycket sushi lär det bli de närmaste dagarna.
Nu kan man konstatera att eventuella ormhuvudfiskar inte skulle vara de första nya gästerna i Lake Michigan.
Zebra-musslan har redan ställt till mycket trassel, och en goby-art, Round Goby, har också hittat dit. Samma sak med nejonöga. Alla ställer till det, eftersom de inte hör hemma där.
En annan art som man väntar på är karpen, som håller på att vandra uppför Mississippi. Karpar smet ur odlingsanläggningar (precis som man kunde tänka sig) längs med floden, och fann till sin tillfredsställelse att det gick lika bra att föröka sig utanför dammarna som inne i dem.
Det finns en vattenled som förbinder Mississippi-flodsystemet med Lake Michigan. Där finns sedan tidigare en elektrifierad undervattensbarriär (undrar hur en sån ser ut) som var till för att stoppa ovanstående goby från att ta sig från Lake Michigan.
Det lyckades naturligtvis inte. Så nu ska man bygga en ny barriär, denna gång för att stoppa karpen att ta sig till sjön. Jag misstänker att jag kommer att få skriva en artikel om hur bra karpen trivs i Lake Michigan om några år.
Har vår Integrationsminister ett svar på det här problemen?
/Joakim Ström
Källa: Planet Ark
Injicera En Guppy?
Genmanipulerade fiskar kan en dag kanske användas till producera mänskliga proteiner, som kan användas till att bota ett flertal sjukdomar. Forskare i UK och USA har lyckats framställa ett koagulerande ämne, Faktor VII, som kan användas för att behandla olycksfall och blödarsjuka.
Hur gjorde dom kan man fråga sig. Jo, en genmanipulerad Tilapia fick sätta livet till. Tja, det var nog betydligt fler än en förstås. Tilapian är gjord så att den producerar proteinet i fråga. Med tanke på hur snabbt Tilapia förökar sig, så anser forskarna att det inte finns några problem att möta efterfrågan.
Nu är de inte i mål än och det är långt innan produkten når marknaden. Blir det hela lyckat så har forskargruppen en lista på ytterliggare ett 20-tal proteiner som de tror att fiskar skulle kunna producera åt oss.
Odlingskampanjen får onekligen en ny dimension nu...
/Joakim Ström
Källa: Planet Ark
Ät inte min kompis!
Vill man avnjuta sin lunch på Aquarium of the Pacific i Long Beach nära Los Angeles så kan man med fördel välja deras fiskrätter. Det tycker åtminstone chefen för akvariet.
PETA (People for the Ethical Treatment of Animals) tycker väl inte det förstås. De tycker att det här med att äta fisk på ett publikt akvarium är som att äta pudelbugare på hundutställning.
Vad som är rätt rätt är väl en smaksak. Själv tycker jag att fisk passar lika bra i stekpannan som i akvariet.
/Joakim Ström
Källa: Planet Ark, 29 juni 2005
Ormhuvuden igen
Ormhuvudfiskar, Channa, ställer till det på sina håll. I USA har man fått in dem i två dammar/sjöar,
vilket resulterade i att man torrlagde en sjö, och förgiftade en annan. Allt för att utrota firrarna i fråga.
Med tanke på att de kan bli stora, är glupska, och inte alls hör till den lokala faunan, så var nog besluten de rätta.
Men nu har man hittat en ormhuvudfisk i ett vatten som nog blir lite svårt att torrlägga (även om man i många år har jobbat bra på att förgifta det).
I en hamn nära Chicago fann en fiskare en något ovanlig fångst i sina nät, nämligen en halvmeterlång ormhuvudfisk. Firren åkte i frysen, och fiskaren började höra sig för. Forskare från Illinois Department of Natural Resources insåg snabbt att det här var en ny resurs, och en resurs de inte ville ha i Lake Michigan och resten av de Stora Sjöarna.
Man hoppas nu innerligt att det här bara är en enskild fisk. Men för att vara på den säkra(re) sidan så skall man ta och el-shocka fisk i och runt sagda hamn. Mycket sushi lär det bli de närmaste dagarna.
Nu kan man konstatera att eventuella ormhuvudfiskar inte skulle vara de första nya gästerna i Lake Michigan.
Zebra-musslan har redan ställt till mycket trassel, och en goby-art, Round Goby, har också hittat det. Samma sak med nejonöga. Alla ställer till det, eftersom de inte hör hemma där.
En annan art som man väntar på är karpen, som håller på att vandra uppför Mississippi. Karpar smet ur odlingsanläggningar (precis som man kunde tänka sig) längs med floden, och fann till sin tillfredsställelse att det gick lika bra att föröka sig utanför dammarna som inne i dem.
Det finns en vattenled som förbinder Mississippi-flodsystemet med Lake Michigan, och där finns sedan tidigare en elektrifierad undervattensbarriär (undrar hur en sån ser ut) som var till för att stoppa ovanstående goby från att ta sig från Lake Michigan.
Det lyckades naturligtvis inte. Så nu ska man bygga en ny barriär, denna gång för att stoppa karpen att ta sig till sjön. Jag misstänker att jag kommer att få skriva en artikel om hur bra karpen trivs i Lake Michigan om några år.
Har vår Integrationsminister ett svar på det här problemen?
/Joakim Ström
Källa: Planet Ark
Flygande Piraya Attackerar Londonbor!
En vildsint, köttätande, röd piraya, Serrasalmus nattereri, trillade ner på en pråm på floden Thames häromsistens.
Vi som kommer ihåg skräckkalkonen om de flygande pirayorna, får här något i vår smak! Nästan…
Firren i fråga var död. En mås tappade den.
Troligen hade någon släppt ut den, den trivdes inte, blev dålig/dog, flöt upp till ytan, och måsen tog den.
Måsen blev väl antagligen livrädd när den såg att den hade en livsfarlig, man- och måsätande mördarpiraya i klorna, och släppte den som hämnd på närmaste flytetyg.
Så Thames kan fortfarande skryta med 119 fiskarter, och inte 120.
/Joakim Ström
Källa: Planet Ark
Tack och adjö!
En gigantisk, global undersökning av amfibier, The Global Amphibian Assessment, där cirka 500 forskare från över 60 länder samarbetade, har funnit oroväckande tendenser.
Man har inventerat utbredningen och skyddsstatusen hos de 5 743 kända amfibiearterna. Vad man kommer fram till är ju ingen munter läsning.
Åtta arter har utrotats sedan 1981. Det var ju inte så farligt, säger antagligen Bjørn Lomborg, det finns inga problem med utrotning.
Problemet är bara att ytterligare 113 arter har man inte funnit i vilt tillstånd de senaste åren,och de antas vara försvunna.
Det är inte slut med det. 1 856 arter anses vara hotade, det är 32 % av de kända arterna. Samma siffror för fåglar är ‘bara’ 12% och för däggdjur 23%. 43% av alla amfibiearter ser en nedåtgående populationstrend, medan endast 1% hade en uppåtgående. 27% var stabila, och resten hade man inte tillräkligt med data om.
Varför detta kan man fråga sig. Svaren är (som vanligt...) förorening av luft och vatten, habitatförstörelse, klimatförändringar och introduktion av främmande organismer.
Vad som är skrämmande för vår egen art är att amfibier är bland de första att känna av (läs ”dö av”) förändringar, medan vi andra känner av dem senare.
/Joakim Ström
Källa: Planet Ark
The hapless toad, Den olyckliga Paddan
Att jag inte är någon stor anhängare av amerikansk miljöpolitik är väl ingen nyhet. Och det är ju inte så svårt
att få vatten på sin kvarn…
John Roberts, troligen blivande domare i, och ledare för, USA:s Högsta Domstol, är väl kanske inte en av de
största miljökämparna.
En liten indikation på detta var när han för några år sedan i ett domslut förklarade att federala ’Endangered Species Act’
inte skulle vara giltig på arroyopaddan, utan det skulle avgöras på delstatsnivå.
Motiveringen blev en klassiker: Han ifrågasatte att
"a hapless toad that, for reasons of its own, lives its entire life in California,"
skulle kunna täckas av federal lagstiftning.
En ganska radikal uppfattning ansåg många. Nu pratar vi om stämningarnas förlovade land, så mycket riktigt:
Två grupper, ’The Center for Biological Diversity’ och ’Christians Caring for Creation’ har stämt ’ Fish and Wildlife
Service’ för att de i princip håller på att utrota paddan. Tja, fortsättning följer väl, kan man tänka sig.
Man upphör inte att förvånas över vad en del tokar hittar på, eller vad sägs om detta:
Tulltjänstemän i Hamburg gjorde en gång en makaber upptäckt. I en försändning fann de tusentals
vattenfyllda och förslutna vaser, innehållande en plastväxt och två kardinalfiskar.
Fiskarna var, trots flera veckors transport, till större delen levande.
Man behöver väl inte poängtera att detta, med all rätt, bryter mot en hel massa djurskyddsförordningar.
Tydligen var försändelsen på väg från Kina till Ungern, där det väl var meningen att de skulle hamna
på vardagsrumsborden för att skänka några dagars fridfull ro, innan firrarna tynade bort utan mat.
26 000 fiskar överlevde och Hamburgs Zoologiska Institut har tagit hand om dem.
Sköt om era fiskar.
/Joakim Ström
Källa: Planet Ark
Alien
Ah, vilken film!
Introducerade arter kallas även för aliens av oss som pratar utrikiska.
En del av dessa kan bli ungefär lika dödliga som det berömda rymdmonstret.
Det är alltså arter som kommer, med människor på något vis, till nya ställen,
och som allt för ofta trivs väldigt bra där.
Goda exempel är kaniner, jättepaddor etc i Australien,
nilabborre i Victoriasjön och ormhuvudfiskar lite varstans.
Är du intresserad av introducerade arter, var man hittar dem, varför de är där de är,
eller kanske vad det finns för några aliens just där du bor?
Då finns det naturligtvis en massa bra ställen att hitta information på nätet.
Kolla den svenska siten som handlar om främmande arter i svenska havs- och skärgårdsområden www.frammandearter.se
eller den europeiska om alla typer av aliens (den är fortfarande är under uppbyggnad, men lovar gott) www.europe-aliens.org
Och du, titta inte för nära på eventuella introducerade ägg… I akvariet kan ingen höra dig skrika!
/Joakim Ström
Fiskar tycker också om jul!
Att fiskar inte dansar runt granen är väl ganska naturligt, men de simmar gärna runt den.
Amerikanska ingenjörstrupper har för vana att bunta ihop ett gäng uttjänta julgranar med
ett cementblock.
Sedan hivar man ner det hela i en lämplig sjö, lämpligen en som inte har så mycket naturliga skydd,
t.ex. en konstgjord vattenreservoar. Det blir som ett konstgjort rev, eller en undervattensskog kanske.
Mycket riktigt stormtrivs småfisk bland grenarna och det lockar naturligtvis till sig stor fisk.
Så det hela har blivit en mångårig succé får både fiskar och fiskare.
Ett problem är dock att folk använder mindre och mindre riktiga granar nu för tiden,
det blir mer och mer plastgranar.
Och de hör inte hemma under vattnet, inte ens i USA.
/Joakim Ström
Källa: Planet Ark 9 januari 2006, Fish Flock to Christmas Tree Reefs in US Lakes
Åldersbestämning av fisk går i princip till på samma sätt som när man räknar årsringarna på ett träd.
Sommarens värme och snabba tillväxt efterföljs av vinterns kyla och låga aktivitet eller dvala.
När fisk i våra vatten tillväxer, bildas därför ömsom mörka (vinterzoner) ömsom ljusa (tillväxtzoner)
s k årsringar i fjäll, benvävnad och öronstenar (otoliter).
Genom att räkna årsringarna kan man därför bestämma fiskens ålder.
Otoliter (av grekiskans oto - öra, lithos - sten)
Otoliter är kalkhaltiga strukturer som ingår i fiskens hörsel- och balansfunktion.
Otoliterna som sitter under skallbenet, bakom fiskens ögon, liknar små kalkskärvor.
Utseendet varierar från art till art. En otolit från en stor torsk är ca 1 cm lång.
Vissa otoliter måste man dela på eller slipa ned för att de skall vara analyserbara.
Otoliter används för åldersbestämning av bl a piggvar, skrubba, ål och strömming.
Gällock, cleithrum, vingben
Gällocket är det största av flera ben som täcker gälarna hos benfiskar.
Benet kan användas för åldersbe¬stämning av bl a abborrfiskar.
Cleithrum är ett ben som sitter bakom/under gällocket på fiskkroppens sida.
Vingbenen sitter i fiskens kranium bakom och nedanför ögat.
Vingbenet och cleithrum används bl a för åldersbestämning av gädda.
Fjäll
Fjäll används för åldersbestämning av bl a mörtfiskar, sik och gös.
Källa: Fiskeriverkets F-fakta 2005:21 Undersökningsmetoder
Fiskeriverket ger ut det mycket läsvärda informationsbladet F-fakta några gånger per år.
/Roland Bexander
En krona i bäcken, nej men fler öringar
De senaste årtionden har antalet fiskar i Norrlands inland ökat. Noga räknat inte på land utan i
vatendragen i land förstås.
Öring, nejonöga och simpa tillhör vinnarna. Totalt finns det nu 55% mer fisk per m2 i skogsbäckarna
än för tjugo år sedan.
Det betyder att åtgärder som kalkning, restuarering efter flottning, minskad dikning och ökat naturhänsyn
vid skogsbruk har haft god effekt.
/Roland Bexander
Källa: Turist nr 1-06 och Fiskeriverkets projekt Levande skogsvatten
Jättemaneterna anfaller
Japanska fiskare har börjat få upp alldeles för mycket av någonting de inte vill ha, nämligen en jättemanet, Nomuras manet.
Den lilla rackaren, som kan ha en diameter på si så där två meter, och väga 200 kg, börjar dyka upp i enorma mängder
vid japans kuster.
Man tror att den förökar sig i Sydkoreanska och Kinesiska vatten för att sedan flyta med strömmarna till Japans kuster.
Och som sagt, den kommer i enorma mängder nu. Den kan fylla en trål, och då får naturligtvis inte fiskarna plats,
och då blir det inte så mycket till fångst.
En normal trålningstur på ett par timmar blir ett manetmaraton som tar en dag, en dag av manetrensning.
Fiskarna (alltså de som försöker fånga fiskar) är av naturliga själ inte så glada.
Vad görs då åt problemet. Tja, i Kina gör man som alltid, man käkar upp det. Den lever ju trots allt,
så då är den väl ätbart. Den äts torkad med sesamolja. I Japan har man försökt servera den med bland
annat tofu, och som glass (!!!!!), men den har inte gjort succé (är någon förvånad? Sugen på en Magnum Manet?).
Försök med nya nät har givit hyggligt resultat, men det är ju ganska dyrt.
Mitt förslag (kom ihåg att ni såg det först här, jag vill ha all ära och berömmelse) är att sprida ut att maneten,
förutsatt att den äts i stora mänger, är en afrodisiaka. Det slår aldrig fel, den kommer att vara utfiskad
(och tyvärr troligen utrotad) på nolltid.
/Joakim Ström
Källa: Planet Ark 20 januari 2006, Japan Grapples With Invasion of Giant Jellyfish
En kopp Gevalia?
Gevalia funkar inte för alla oväntade besök. En del gäster brys sig inte alls om de bruna livselixiret
och ger sig aldrig av, fastän man tycker att de har stannat alldeles för länge. En del gäster är till och med så oförskämda att de börjar förstöra sin omgivning.
Nu är vi i fiskarnas värld, så det är sådana det handlar om.
För att få en uppfattning av problemen med introducerade fiskar kan man roa sig med att ta sig till USA.
Jag kom ihåg en hemsida jag kikade på för en 8-9 år sedan som handlade om introducerade fiskar i USA. Efter lite letande på webben fann jag den på nytt, via USGS (US Geological Survey). Informationen om introducerade arter, både djur och växter finns på något som kallas Nonindigenous Aquatic Species (NAS) Site
http://nas.er.usgs.gov/
Här hittar man information om arter som har hittats i USA:s natur, och på ställen där de inte borde ha påfunnits.
Knappt 700 arter har man hittat där de inte hör hemma! De flesta är inhemska men på fel ställe, och drygt 200 är exotiska.
Bland akvariefiskar finner man en massa kändisar; diskus (geotermiskt vattensamling i Colorado),
svärdbärare (på en hel drös ställen), kuhli (en firre i ett dike vid en fiskfarm), neontetra
(en population i en het källa i Colorado), knorrande gurami (etablerad population i Florida),
metallpansarmal (etablerad på Hawaii), olika ormhuvudfiskar (population som förökar sig i Potomac-floden bland annat)
och naturligtvis pirajor (överallt, de flygande pirajorna anfaller!)
Många firrar är antas vara frisläppta akvarieexemplar, medan andra kommer från fiskfarmer. Ingen bra reklam för hobbyn.
En annan intressant site relaterad till USGS är Florida Integrated Sciences Center (FISC)
http://fisc.er.usgs.gov/
Här hittade jag en massa intressant information om ormhuvudfiskar, som tyvärr hör till de fiskar man inte vill
se i sin lokala vattensamling.
Ännu mer information om fiskar hittar man naturligtvis i FishBase, som har blivit en väldigt viktig informationskanal för akvarister.
http://www.fishbase.se/home.htm
Här hittar man information om ALLA fiskar man kan tänka sig. Totalt cirka 28 500 arter. Man kan nog sysselsätta sig i odlingskampanjen ett slag...
Jag rekommenderar verkligen en titt, fantastiskt informativt.
Glöm inte att kika på vad Naturhistoriska Riksmuseet hittar på, och specifikt då deras fiskgrupp.
http://www2.nrm.se/ve/pisces/welcome.shtml.se
Sven Kullander, Fang Fang och Erik Åhlander har vi sett gästa föreningen med intressanta föredrag.
Se vad de jobbar med, och få en massa intressant information från deras web-sidor.
Kolla Guide to the South American Ciclidae om du är intresserad av sånt.
Eller kanske Förteckning över fiskar i Sveriges sötvatten, eller all den data man kan få från fisksamlingarna,
eller information om den forskning som pågår på NRM nu. Man kan bli sittande en stund.
/Joakim Ström
Groplöja (Leucaspius delineatus)
Denna vår minsta karpfisk, blir sällan större än 8 cm. År 2005 fredades (=fiskeförbud) Groplöjan.
Den har i Sverige endast hittats i Skåne, där den naturliga utbredningen omfattar Kävlingeåns,
Höje å och Sege å vattensystem och isolerade vatten i anslutning till dessa, samt i Ringsjön.
Den uppträder naturligt bara i isolerade miljöer med begränsad förekomst av konkurrenter och rovfisk
som t ex skånska märgelgravar. Groplöjan har också inplanterats på många platser i Småland, Blekinge
och Skåne utan att detta särskilt dokumenterats.
Enstaka utplanterade och självreproducerande bestånd finns i åsgropssjöar i Västmanland.
Artens gräns österut sträcker sig till Dvinas och Volgas vattensystem och Kaspiska havet.
Söderut kan man hitta groplöjan i östra Frankrike, Alperna och Donau-bäckenet.
Klassas som sällsynt till sårbar i Europa som helhet. Den naturliga svenska utbredningen är ytterst
begränsad och arten är mycket snäv i sin biotoppreferens. Groplöjan är en fritt simmande stimfisk.
Den återfinns oftast i stillastående vatten utan andra fiskar, men den förekommer även i rinnande vatten.
Den föredrar vatten med stark växtlighet och uppehåller sig helst i öppna delar intill växtligheten.
Sårbar i Sverige framför allt på grund av sin begränsade utbredning, som ligger i anslutning till tättbefolkade områden.
Groplöjan föredrar små vattensamlingar som är känsliga för utsläpp och störningar i vattenhållningen,
t.ex. genom utdikning. Något riktat fiske sker inte men insamling till akvarier och liknande förekommer.
Hotet mot arten är främst inplantering av nya arter och hot mot miljön.
/Roland Bexander
Källa: Fiskeriverket
Fiskhotell
Om ni reser till Chicago den närmaste tiden så skall ni ta er till Michigan Avenue-bron.
Där har man precis öppnat ett fiskhotell.
… Nja, det handlar om en serie små parker, en del flytande och andra under vattnet,
som är tätt planterade med våtmarksvegetation.
Dessa är tänkta vara mer inbjudande för de lokala fiskarterna än de normala flodväggarna av stål och betong.
Det finns 18 fiskarter i Chicago River, och tanken är att de skall trivas i sin nya miljö.
För att kunna njuta av fisklivet finns undervattenskameror uppsatta,
så att vi mer terresta varelser ska ha en chans att se vad som händer.
/Joakim Ström
Fontän med klös?
Nästa gång jag åker förbi Hong-Kong tänker jag vara extra försiktig, nu vet jag vad som kan lura i fontänernas
vatten.... Det räcker inte med krokodiler.
En 14-årig pojke fick en rejäl överraskning när han plaskade i en offentlig fontän i Hong-Kong häromdagen.
Det smällde till i handen som började blöda rejält, en tur till sjukhuset resulterade i tre stygn.
Men vad hade hänt?
Fontänen torrlades, och i den fann man tre fiskar, varav två var pirajor. Hungriga pirajor.
Pirajor är populära akvariefiskar i Hong-Kong, och när intresset för dem tar slut så...
Fontänen är nu prydd med en skylt som vänligt men bestämt upplyser om att akvariefiskar ej vill bo i den.
/Joakim Ström
Källa: Planet Ark
Ormhuvudfiskar invaderar NY
Det var ju väntat. Man har funnit ormhuvudfiskar i en sjö, Medow Lake, i Queens, en av New Yorks förorter.
Myndigheterna och frivilliga försöker nu frenetiskt att fånga de befintliga fiskarna i sjön,
de har fått upp fem och sett en fyra fem till. Utsikterna att fånga alla är väl inte så stora,
så man undersöker vad nästa steg skall bli.
Kandidater är att förgifta hela sjön (vi pratar ju USA…)
eller kanske att leda in havsvatten i sjön. Det senare skulle höja salthalten, vilket är tänkt att
långsamt ta kål på firrarna, eller åtminstone förhindra att de förökar sig.
Jag har i och för sig för mig att ormhuvudfirrar är rätt tåliga vad gäller vattenvärden,
men hur det hela skall gå får väl framtiden utvisa.
Låt oss gissa att NY har fått nya invånare,
lika permanenta som dem i åtta andra delstater (Kalifornien, Florida, Maryland, Maine, Massachusetts,
Wisconsin, Hawaii och Rhode Island) där ormhuvudfiskarna är etablerade.
Planet Ark, 4 augusti 2005
/Joakim Ström
Abborre
Okey, inte alla har haft abborre i akvarium, men jag vet att några
i föreningen har haft det (det var en som auktionerades ut några
gånger på föreningsmötena för en tid sedan).
Nu är det en kille som har studerat dessa läckra fiskar lite mer
ingående. Han heter Richard Svanbäck, och har doktorerat på
Umeå Universitet på ämnet ’Ekologi och Evolution av
Adaptiv Morfologisk Variation inom Fiskpopulationer’ (Vem hittar egentligen
på dessa titlar?!).
Abborren söker föda i främst två olika miljöer,
dels öppet vatten och dels i vegetation. De olika miljöerna ställer
olika krav på kroppsform. Högryggade abborrar är duktiga på
att manövrera i vegetation, medan strömlinjeformade diton är
bättre på att söka föda i öppet vatten, då
de har mindre vattenmotstånd vilket är viktigt då de får
röra sig över större områden och snabbare.
Avhandlingen visar att abborrar i många fall har specialiserat sig
på en miljö, och det är inte bara enskilda individer som har
beslutat sig för att vara på en eller andra stället. De har
helt enkelt avlat fram specialiserade stammar. Skillnaderna man har hittat
kan alltså vara ett förstadium i en artbildningsprocess som skulle
kunna utmynna i två olika arter abborre. Två arter specialiserade
på olika områden. En strömlinjeformad för öppet
vatten och en högryggad för vegetation.
I Maryland i USA tänker man torrlägga en sjö, Pine Lake. Varför
då? Svaret heter ormhuvudfisk, Channa (har vi hört det förrut?).
En läcker matfisk (och ibland akvariefisk) från Asien, just denna
från Kina. De är kända för sin aptit…
För några år sedan steriliserade man en damm som hade blivit
infekterad, naturligtvis ‘the American way’, 100 gallon gift.
Tack och lov så var det inte en akvarist som dumpade dem, utan en lokalinvånare
som hade köpt några stycken för att göra soppa till en
sjuk släkting (!). Soppan blev inte gjord, och fiskarna hamnade i Crofton
Pond, där de blev pilska…
Nu är det en större sjö, 20 000 kvadratmeter, så tankbilarna
kan väl inte pumpa i så mycket gift kan man tänka. Hur ormhuvudena
hamnade i den vet man inte. (Planet Ark
30 april 2004)
/Joakim Ström
Vår svenska fiskfauna
Jag läste en intressant artikel om svenska fiskfaunan i tidskriften
Miljöforskning som ges ut av Formas (Forskningsrådet för miljö,
areella näringar och samhällsbyggande, formas.se).
Där nämnde man att Fiskeriverket hade provfiskat en mängd
sjöar, och nyfiken som jag är gick jag in på deras hemsida
för att leta. Mycket riktigt finns en massa spännande information
om vad man kan finna i sjöar och vattendrag.
Är du intresserad av vad som finns i din lokala sjö, kan du leta
på fiskeverket.se.
Gå in under ‘Resurs- och miljöövervakning’ och
vidare till ‘Fiskedatabaser’.
Här kan man leta i de olika databaserna för att se vad som har fiskats
upp var, både i sötvatten och havet. I Stockholms län kan
man hitta information från 49 provfiskade sjöar och sammanlagt
128 provfisketillfällen.
Leptotyphlops carlae är namnet på världens minsta orm.
Hos en del djur har cancerframkallande gener inte försvunnit genom naturligt urval.
Det är naturligtvis ganska förunderligt, och man kan ju undra varför.
Att man kan ha akvariefisk hemma utan att man nödvändigtvis behöver ett akvarium med vatten är ju välkänt.
Fast nackdelen då är att de oftast är döda, ligger i en burk, och väntar på att förtäras.
Jag ryser fortfarande över den ’pickled gourami’ som jag publikt satte i mig på en storauktion för länge sedan.
Irrawaddydelfinen, Orcaella brevirostris, kommer kanske inte säga ’So long, and thanks for all the fish’ än på ett tag.
Vid en inventering av beståndet har man funnit fler delfiner än väntat i Chilika lagunen i östra Indien.
WWF kontaterar att beståndet av blåfenad tonfisk i Medelhavet riskerar kollaps om man inte drar ned på fångsterna rejält.
