Stockholms Akvarieförening

Levandefoder

Anders Östlund och Joakim Ström

Först publicerad 26 januari 2006

Skriv ut

Toffeldjur | Vinägermikro | Mikromask | Grindalsmask | Enkyträer | Bananflugor | Monia | Näringsvärden för olika foder

Toffeldjur

Toffeldjur är små (100-300 mikrometer) encelliga djur. De är användbara till riktigt små yngel, sådana som inte tar artemia. De fortplantar sig normalt via delning. De lever på bakterier och andra mindre encelliga djur.

Odling

Jag odlar toffeldjur i 1.5L petflaskor. Som mat åt dem slänger jag i en liten bit kålrot då och då. Biten får inte vara för stor, då kommer toffeldjuren att gå under när förruttnelsebakterierna tar över. Med en lagom liten bit blir iställetbakterierna uppätna. Jag tar en bit stor som en halv sockerbit, och slänger i en ny när den tidigare har lösts upp och försvunnit. När det börjar ta slut i petflaskan häller jag på nytt kokt (avsvalnat!) vatten. Jag tycker mig se bättre tillväxt bland toffeldjuren sedan jag började koka vattnet.
Vid matning så suger jag upp en lagom skvätt med en liten hävert och dumpar i yngelakvariet 2 ggr per dag (morgon o kväll). Jag har provat med hälften toffeldjurskultur och hälften nytt vatten vid vattenbytena som jag gör vid samma tillfälle. De yngel jag har provat det med verkar klara den koncentrationen. Ett sätt att undersöka om man har i tillräckligt är att det vatten man bytt ut fortfarande ska innehålla en riklig mängd toffeldjur. Hur man ser dem, jag lyser med en liten ficklampa igenom petflaskan, då ses de som små vita punkter. I en bra kultur ska vattnet bli grådaskigt, så tätt ska det vara mellan toffeldjuren.

Övrigt

Det ska gå att mata med någon droppe mjölk också, har inte provat. Vissa påstår att det går bättre om man torkar kålrotsbitarna i ugnen och sedan pulvriserar dem och strör dem på ytan, mina kulturer har gått så bra så jag har inte orkat prova.
Om man låter petflaskan stå så den får solljus så kan man få svävalger i den. Det märks på att vattnet blir grönfärgat. Algerna är i samma storleksordning som toffeldjuren, ynglen äter även algerna så det gör inget.
Vill man återfå en ren toffeldjurskultur så ställer man flaskan mörkt några dagar, då dör algerna och sjunker till botten. Man suger då ut lite från ytan och startar om en kultur med kålrot igen.
Observera att ynglen inte växer så fort på toffeldjur, men misströsta inte. Efter en till två veckor brukar ynglen komma upp i "artemiastorlek", och då är de största problemen över, då återstår bara att mata och byta vatten, mata och byta vatten....

Gå till toppen av sidan

---

Vinägermikro

Vinägermikro är en liten rundmask (nematod). De blir som fullvuxna ca 3 mm. Som nyfödda är de knappt synliga. De passar som omväxling tillsammans med artemia till små yngel. Maskarna simmar i den närmaste centimetern under vattenytan, så de flesta yngel hittar dem. Eftersom maskarna överlever i vatten tills de blir uppätna.

Odling

Jag odlar vinägermikro i 1,5L petflaskor. Följande recept (ett flertal cirkulerar) har jag lyckats med:

5 dl äppelvinäger

jag använder Winborgs

6,5 dl vatten

kokt och avsvalnat

5g vanlig bakjäst

den färska med blå text

2 tsk strösocker

En mindre mängd vinägermikromask

Observera att jästen kommer att bilda koldioxid; låt korken på flaskan vara så slarvigt påskruvad så att koldioxiden kan läcka ut.
Nu börjar magin! Två gånger av tre så går det åt skogen. Någonting (bakterier?) börjar föröka sig med stor hastighet och maskarna dör. Men när det går bra så kommer man efter någon vecka ha massor av maskar som slingrar omkring i ytskiktet, och sedan så överlever kulturen utan större problem. När man skaffat en startkultur och vill klona den, använd endast en liten del av startkulturen så att det finns kvar maskar till omförsök.

Övrigt

Maskarna är små. För att se dem, lys med en ficklampa igenom flaskan. Jag suger upp dem genom en håv med otroligt små hål, sköljer av dem och dumpar dem i yngelakvariet. Jag har sett uppgifter om personer som istället suger upp dem med en ögonpipett (finns på apoteket) och sedan dumpar ner dem med vinägersörja och allt utan problem för ynglen. Jag har inte provat själv, men ska nog göra det någon gång, håven har så små hål att det är svårt att ens få vatten att rinna igenom den p.g.a. ytspänningen.
Enligt uppgift går det utomordentligt att 'glömma' kulturen när man inte har behov av den. Den ska klara sig i upp till ett år utan tillsyn.

Gå till toppen av sidan

---

Mikromask

Mikromaskarna, en typ av rundmaskar, är 0,2-2,5 mm långa. "Mikron" är ungfödare, och förökar sig mycket snabbt. Den är ett mycket bra yngelfoder, men den har dock en liten nackdel, maskarna sjunker ganska snabbt ned till botten. I akvariet överlever maskarna något dygn.
Jag odlar maskarna i en genomskinlig burk av hårdplast, med lock. I burken har jag cirka centimetertjockt lager av gröt, bestående av havremust och havregryn blandade med vatten, och gärna något konserveringsmedel. Gröten bör vara mycket trögflytande. Smeta på en klick mikromaskar på gröten, och strö över lite (inget tjockt lager!) torrjäst.
Kulturen växer nu snabbt, och redan efter någon eller några dar börjar maskarna krypa upp på sidan av burken. De är då lätta att skrapa av med fingret, eller om man är vekmagad med en matkniv. Mata direkt med maskarna.
Mata maskarna med torrjäst någon eller några gånger i veckan, så kan du hålla kulturen i liv i en månad eller mer. När maskarna inte verkar trivas längre, eller gröten börjar bli lättflytande, luktar illa eller se allmänt äcklig ut, så är det dags att sätta om kulturen. Ta bort en klick maskar med en kniv eller sked för att ha som start för nästa kultur, spola ut den gamla gröten, tvätta burken noggrant och starta om på nytt.
Som alltid när man håller på med levandefoder så är det bra att ha två kulturer igång samtidigt, ifall att en dör.

Gå till toppen av sidan

---

Grindalsmask

Grindalsmasken (Enchytraeus buchholzi) är släkt med den vanliga enkyträn (E. albidus), men mindre, upp till cirka 6-7 mm lång. Den är å andra sidan längre än mikromasken, vilket gör den till ett utmärkt foder för lite mindre fiskar, som tetror, småbarber, mindre labyrintfiskar, pansarmalar med mera, och inte minst till halvvuxna yngel.
Grindalsmasken "hittades" av en slump på 40-talet av Nancy Grindal. Hon hade vanliga enchyträ-odlingar som inte gick speciellt bra. För att ge dem lite skjuts, så pytsade hon i lite jord med förmultnande växtdelar från sitt sommarställe.
I en bortglömd odlingsburk fann så Nancy ett gäng små vita maskar, som hon först trodde var underutvecklade enchyträer, men som senare visade sig vara en annan art. 1947 skrev hon en artikel om dem i den engelska tidningen Water Life Life, och intresset för de nya maskarna blev stort. De spreds till Tyskland, där de salufördes under namnet "Grindal-Würmchen". Akvariet skrev om dem 1955.
Grindalsmasken odlas lättast i en skumgummisvamp. Lägg en finporig skumgummisvamp, cirka 10x10x5 cm, i en plastburk, t.ex. en 2 liters glassburk. Skvätt på vatten så att svampen blir fuktig, men inte så mycket så att det dräller på burkens botten. Svampen är bo åt maskarna, och ersätter jord (det går alltså att odla grindalsmaskarna i jord, precis som med enkyträerna), och svampen håller även kvar fukt.
Maskarna vill ju ha något att äta, och jag använder ett av fiskmatsodlarens basfoder, nämligen havremust. Det finns olika skolor när det gäller hur matningen skall ske. Jag brukar strö en skvätt i ett hörn av burkens botten. Då kryper maskarna dit och festar, och man kan lätt skrapa upp en ansenlig mängd smaskiga maskar, och mata direkt med dem. Se dock till att 'fånga' dem vid sidan av havremusten, så att du inte får med massa klägg. Den som tycker det är kul att tvätta mask, kan ju alltid roa sig med att pytsa ned fångsten i ett glas vatten, för att tvätta bort grötrester osv.
En metod som jag inte har testat är att strö havremusten på ovansidan av svampen, och lägga på en glas-/plexiglasplatta. Sedan är det bara att skörda som vanliga enkyträer. En variant är att göra små gropar i svampen, och mata i groparna. När musten är uppäten i en grop, så matar man i nästa. På detta vis undviker man att förpesta hela svampen med nedbrytningsprodukter. Enligt en artikelförfattare i TFH så var denna metod överlägsen den vanliga. Det kan dock betvivlas.
Med ojämna mellanrum får man tvätta bort nedbrytningsprodukter och gammalt guck från bottnen av burken, och någon gång då och då är man tvungen att tvätta ur svampen också. Man kramar ur svampen några gånger i rumstempererat vatten. Maskarna verkar klänga sig fast för glatta livet inne i svampen, för när man sätter tillbaks den i sin burk, och börjar mata, så kryper det fram hungriga grindalare. Det tar dock en tid innan odlingen kommer igång på allvar igen.

Gå till toppen av sidan

---

Enkyträer

Enkyträer är en stor rundmask (nematod), de jag har blir upp till 3 cm långa och ca 2 mm i diameter. De passar bra till fiskar från 4-5 cm och uppåt. Eftersom maskarna sjunker så ska man bara använda dem till fiskar som tar maten från botten, eller som är tillräckligt snabba att ta dem på vägen ner genom vattnet. Enkyträer anses vara fettbildande, så man ska inte ensidigt mata med dem.

Odling

Jag odlar Enkyträer i en ogenomskinlig plastlåda ca 40x30 cm, 10 cm hög med lock. I lådan har jag vanlig blomjord, ett ca 3 cm tjockt lager. För att få jorden steril så fuktar jag den ordentligt och kör den sedan 10 min i mikrovågsugnen (varning för överkokning eller att köra för länge så att växtdelar mm tar eld).
När jorden har svalnat så breder man ut den i lådan så att ytan blir ordentligt jämn. Se till att jorden är fuktig, ej blöt. Tillsätt några maskar, rör ut havremust i vatten till en gröt och lägg en klick på jorden. Lägg sedan på en glas eller plexiglasbit ovanpå gröten, lägg på locket och ställ lådan där det helst är under 20°C (dock inte kallt).
Inspektera resultatet efter ca en vecka. Gröten bör vara delvis uppäten, och maskar bör krypa på undersidan av glasskivan och i jorden. När gröten är slut så matar man med mer. Spreja med en blomflaska när jorden börjar torkar ut.

När man vill skörda maskarna så tar man upp glasskivan, sköljer av maskarna ner i en kopp och matar med dem. Maskarna är ljusskygga och snabba, man får inte vara för långsam, då hinner de krypa ner i jorden. När kulturen kommit igång så förökar sig enkyträerna snabbt, man kan skörda stora mängder.

Övrigt

Efter ett halvår eller så blir det rätt äckligt i jorden av avfallsprodukter. Dessutom kan man få in kvalster i kulturen. Ta då upp en klick maskar, lägg dem i en kopp vatten, och skumma av jord, skräp och kvalster från ytan, starta sedan upp en ny kultur.
Jag försöker även odla enkyträer i en skumgummisvamp på samma sätt som med grindalsmask. Utfallet är än så länge betydligt sämre än jordmetoden. Ett problem är att varje gång man tvättar ur svampen så tar det lång tid innan kulturen kommer igång igen. Men, svampmetoden är renare och bekvämare än jord, så försöken fortsätter. Eventuella tips på förbättringar mottages tacksamt.

Gå till toppen av sidan

---

Bananflugor

Bananflugorna som akvarister använder har inga, eller bara starkt tillbakabildade, vingar, så de kan inte flyga. De utgör ett utmärkt levandefoder, speciellt för ytlevande fiskar som till exempel många labyrintfiskar och killis.
Bananflugorna äter och lägger sina ägg i en hemmagjord gröt. Fluglarverna lever också av gröten, och när de är färdigutvecklade kryper de upp ur gröten och förpuppas. Efter några dagar kläcks nya flugor.
Blanda gröten enligt följande recept:

1. Koka ihop 4 dl vatten, 5 g agar och en nypa konserveringsmedel, t.ex. Atamon som man kan köpa i livsmedelsaffärer. Tar man för lite konserveringsmedel händer det lätt att kulturen börjar mögla - inte så trevligt även om flugorna inte verkar bry sig.
2. Värm 2 dl vatten, 40 g socker och 75 g havregryn. Se till att havregrynen mosas sönder. Blanda satserna, koka upp och häll i odlingskärlen, ca. 2 cm tjockt.

Odlingskärlen kan vara till exempel glasburkar eller plastmuggar. Lägg i en bit bomull eller en remsa våttrasa som flugorna kan klättra upp på. Använd skumplast eller en tygbit som (tättslutande!) lock. Låt svalna. En sats räcker till 6 till 10 odlingskärl. Kärl som man inte använder direkt kan man lägga i frysen, och tina upp när det är dags att starta en ny kultur.
Tillsätt ett tjugotal flugor i varje burk. Efter ungefär 10 dar kläcks de första nya flugorna. En kultur kan klara sig några veckor, därefter är det dags att starta en ny. Se till att ha flera burkar igång samtidigt, så att inte det händer en olycka och din enda kultur dör.
Gå till toppen av sidan

---

Moina

Allmänt

Moina är en liten vattenloppa. Den sort som jag odlar är när den är nyfödd ungefär dubbelt så stor som en artemianauplie, som fullvuxen drygt 2 mm. Alla fiskar jag matat den med äter dem med förtjusning, även fiskar i 12 cm storlek. För yngel stora nog att ta moina är de bra, eftersom de lever tills de blir uppätna så kan man dumpa ner en skvätt så det räcker för ett dygn eller så. Ett annat användningsområde är om man får infusorieexplosion eller algblomning, moinorna filtrerar ut och äter upp infusorierna/algerna. Naturligtvis får det inte vara fiskar i akvariet för att detta ska fungera, de får dock ett dukat bord av moinor när man sätter ner dem efteråt. Moina fortplantar sig normalt asexuellt, honorna föder levande ungar. Under stressförhållanden såsom syrebrist så sker sexuell fortplantning och ägg läggs.

Odling

Jag odlar moina i ett par transparenta hinkar om ca 18l. Jag tar vatten direkt ur kranen, och håller det i rumstemperatur. Matar med torrjäst, ca en tsk per skattning/vattenbyte. Det är viktigt att man rör ut torrjästen ordentlig innan man häller i den. Varannan dag skattar jag mina hinkar. Suger upp ca en tredjedel av vattnet igenom ett flergångskaffefilter av plast som fångar upp moinorna (Tips: Flergångskaffefilter funkar även för artemia). Sköljer lopporna och dumpar dem sedan i akvarierna. Fyller sedan på hinkarna med nytt vatten och jäst.
Det låter ju väldigt enkelt, men emellanåt blir det problem, så här kommer lite fler tips: Bland ut torrjästen ordentligt i vattnet. Annars får man någon slags beläggning på ytan som får lopporna att dö ut. Skulle gissa på någon typ av bakterier? Jag häller ner torrjästen i en kopp vatten där den får ligga och blötas upp medan jag gör resten av jobbet, rör sedan om i koppen , slår innehållet i en hink som jag sedan fyller med kranvatten. Därefter häller jag det i odlingshinkarna. Efter ett tag blir det rätt äckligt i odlingshinkarna. Då får man suga ut jucket som ligger på botten. Jag brukar även torka av den del av insidan av hinkarna som kommer ovan vattnet då också. Efter ett tag börjar ett brunt "ludd" börja växa, det verkar inte ha någon direkt negativ inverkan på moinorna.
Eftersom mina burkar står nära ett fönster så blir det alger på sommaren i dem. Moinorna verkar gilla det, så låt det växa.
Det går bättre på sommaren även om kärlen står i mörker, så antagligen är den optimala temperaturen något över de 20C som jag har vintertid.
Har sett rekommendationer om att lufta odlingen. Har provat, men märkte ingen större skillnad så jag har slutat med det. Samma rekommendationer varnar dock för kraftig luftning som kan slita sönder lopporna. Man borde kanske prova med ett lågt kärl med stor vattenyta typ brödback? Moinorna skall vara känsliga mot metall i vattnet, jag har inte sett något sådant med Stockholmsvatten.
Lopporna dras mot ljus, ett bra sätt att koncentrera dem om man vill ha upp så många som möjligt, t.ex. när man ska sätta om en kultur.
Efter ca 3-4 månader bör man sätta om kulturerna eftersom avkastningen avtar trots bra skötsel (det börjar dessutom lukta om det). Tvätta ur kärlen ordentligt med varmt vatten och en kökssvamp. Jag använder inget tvättmedel.
Och, sist men inte minst: Ha alltid minst TVÅ kulturer igång. Kulturen kommer att kollapsa, så då är det bra att ha en att starta upp ifrån.

Gå till toppen av sidan

---